Dagens Nyheter – 27 juli 1872, sida 2

starkare än de flesta, var i Blåskinns händer gom ett barn. Denne fattade honom under käken och böjde hans hufvud :tillbaka; medan han med venpstra handen tog fram en fällknif, som han öppnade med tänderna, och hållande emot Jonathans hufvud med sin arm, oaktadt alla dennes ansträngningar, skar han honom djupt igenom strupen. En tjock musslinshalsduk, som satt virad tätt omkring halsen, beskyddade honom till någon del, men skåran vari alla fall djup. För andra gången drog Blåskinn knifven genom hans strupe, utvidgande och fördjupande såret; hvarpå han vred hufvudet ännu mer tillbaka, för att komma bättre åt, och skulle ofelbart genom en tredje skärning hafva skilt det helt och hållet fråa kroppen, om icke fångvaktarne, som under tiden återkommit från sin förskräckelse, hade kastat sig öfver honom och ryckt honom tillbaka. — Nu är det er tur! ropade Blåskinn, som stridde förtvifladt med sina angripare och tillfogade dem med knifven flera djupa sår. Fly, kapten, fly! Uppväckt ur sin dvala genom tankan på mylgheten att undkomma, hade Jack med vild tillfredsställelse åskådat Blåskions ursinniga tilltag; nu ryckte han sig hastigt lös fcån sina vaktare och rusade till dörrn. Blås:inn, som fot för fot tillkämpade sig vägen dit, och, användande all sin styrka, högg omkring sig till höger och venster, kom på