Dagens Nyheter – 27 juli 1872, sida 2

nämsta fjettrarna, och som äro fästade i muren på begge sidorna om honom. Man skall väl försöka, om det är omöjligt att ge honom sådana bojor, att han inte kan bryta dem, tillade han med ett brutalt löje, som upprepades af de kringstående. — Märk hvad jag säger, eade Jack med allvarsam röst; jag har två gånger brutit mig ut ur detta fängelse, i trots af alla era förgigtighetsmått, och om ni också ville belasta mig med tre gånger tyagre kedjor, än ni nu befallt, så skulle ni inte kunna hindra mig att fly härifrån. — Det var rätt, kapten, ropade Biåskinn. Vi skola gå ifrån dsm ännu en gång och då skola vi hänga den der menniskoslagtaren eller tjuftagaren, som han läter kalla sig, i hans egen galge. — Tig, sakramenskade huad, ropade Jonkthan och slog honom med knytnäfven ett våldsamt slag i ansigtet. För första gången i sin lefnad kanbända, fick han ångra sin brutalitet. Slaget var koappt gifvet, förrän Bläskinn, med ett hopp, likt en tigers, kastade sig på honom. Kedjan, som redan var i det närmaste genomsågad, sprang af vid hufvudlänken. Inonan fångvaktarae, som stodo förvånade, kunde hinna göra något bistånd, hade Biåskion fått W:ld under sig. Ait hans styrka var ofantlig, är redan sagdt; men nu var den, af hämndbegäret ökad, alldeles oemotståndlig. Jonathan, ehuru eljest