Dagens Nyheter – 27 juli 1872, sida 1

ERERAE KET KREE enda eom Psilander vid detta tillfälle ville afse, det erda som bestämde hans beslut ceh handling; och lika med anföraren tänkte alla de som med honom stodo. Hellre sjunka än tåla en skymf för vår konungs flagga! var så väl manskapets som befälets utrop. Worchesier — så hette det engelska skeppet scm begynt fiendtligheterna — hade aflossat endast öfversta lsget af kanonerna; men Öland svarade med det nedersta så väl som med det öfra, och det med sådan verkan att Worchester mäste draga sig tillbaka Tillfredsställd af sin hämd, tänkte Psilander fullfölja sin kos2; men under det han uppehåller sig för stt upptega sluper, ilar Chester, det närmaste af de öfriga engelska skeppen, fram för att anfalla Ölands andra sida.. Det får samma svar med samma följd, bvarpå svensken tillsätter alla sina segel för att om möjligt undvika vidare strid. Men tre de snällaste seglarne af den engelska flottan upphinna honom snart. Nu begyns den egentliga drabbningen, kl. I om middagen. och fortfer öfver fyra timmer. Redan detta vitnar om den underbara tapperhet, hvarmed de svenske slogos emot en sådan öfvermakt. Af de tre enelska linvieskeppen fingo två en sådan skada att e nödgades draga sig ur striden, Men fienden hade allt nya dundreare att sätta i stället. Till slut måste ock det ensamma svenska skeppet komma i ett redlöst tillstånd. Utan stänger, tackel och tåg läg det som ett blockhus öfverhöjdt af eld och rök: I sjelfva vattengängen genomborradt, fortfor det likväl att strida. Da vid musköt eld vane svenskarne använde äfven den i förening med kanonelden. Hittills hade ongelska amiralskoppet Lightfield om 56 kanoner hållit sig på afstånd ; men nu kom äfven det, åtföljdt af Ruby och Assistance, hvardera om 82 Kanoner, för att sluta striden. Lightfield lade sig bakom Öland för att beskjuta det lårgskepps. Ruby tog en sådan ställning att dess skott gingo kranbalksvis, som sjömän säga; och Assistance angrep tvärsidan. Det redan förut så mångfaldigt anfäktade svenska skeppet, huru skulle det kunna uthärda detta nya tredubbla anfall ? Sjelfva dess kanoner blefvo nu dels sönderskjutna, dels genom afbräckringen af en däcksbalk obrukbara. Dess moistånd mäste således upphöra. Dock strök det ej flagg, såsom vanligen sker, när ett skepp öfverlemnar sig åt en segrando fiende. Annu var Psilander för stolt dertill. Men hang fintlighet bistod hans stolthet: han lät hissa gin flagga i schau, som det heter, hvarmed sjömän ge till känna att de äro i nöd stadde och behöfva kjelp, Den engelske amiralen, hvars namn var William Westdn, oaktadt all den harm han mäste känna af denna förödmjukande strid, denna dyrköpta seger, var likväl ej så oädel eller så omensklig stt han vidare ville misshandla den öfvervunne, som ej mer kunde försvara sig. Utan att låtsa märka det sista trotset i flaggan, ansåg han nödtecknet såsom ett tecken af undergifvenhet och upphörde med elden. Till engelsmännens stora förundran funno de på det svenska skeppet endast 18 döde och 37 särade. Det redlösa skrofvet släpades till Noor och derifrån vidare in i Themsen. .Det uppseende, som detta tvetydiga eegertecken gjorde i London och hela England, var blandadt ar förtrytelse öfver hvad det korstst de segrande och at b.undran för de öfvervunna. Också bemöttes Psilander i England på ett sätt, gom vittnade om den största aktning för hans un derbara tapperbet. Drottning Annu skänkte honom en guldvärja f) och tillbjöd honom att såsom rearamiral gå i ergolsk tjenst. Men bans kärlek till sitt fädernesland motstod alla frestelser af utländsk lycka. Hans skepp blef på engelska regeringens bekostnad i nyvt stånd satt och till den bjeltemodiga befälhafvaren återstäldt. Men detta namnkunniga fartyg, som så underbarligen blifvit frälst ifrån den mest öfverhängande fara af en fullkomlig förstöring och ru med triumf nalksdes hemlandets farvatten, möttes der af det missödet att på en bank förlisa. Allt folket blef wväl bergadt, men af skeppets tillhörigheter endast tågverket. Det skedde på Skagens ref gerom vårdslöshet af en till styrman legd utlänning, Roserus von Ackern, hvilken ock derföre blef för rätta ställd och afstraffad , Först 1712 i Bender påminde sig Carl XII Psilander, i det han upphöjde honom till:adlig värs dighet och gaf honom ett sköldemärke, der en svensk flagg mellan ätta engelska erinrar om den otroliga hjeltedat, genom hvilken han blef värdig ett utmärkt rum icke blott på svenska riddarhuset. utan ock i odödlighetens tempel. Psilander — född den 16 augusti 1669 — hade befordrats till kapten 1760 Han blef vidare vieo amiral, amiral, landshöfding, friherre och slutligen presi dont i amiralitetskollegium. Han afled i Karls krona den 18 mars 1738. ) Enligt en annan berättelse erhöll han en guldkodja af den längd stt den räckte från bulson ända ned till fötterna.