Dagens Nyheter – 26 juli 1872, sida 1

inte är i komplott med djefvulen gjelf, så kunde han aldrig ha gjort detta allena. — Jag tror helt säkert, att han är i komplott med djefvulen, sade Austin, som darrade ifrån hufvud till fot. Men kanske har inte bar kommit längre än i rummet här ofvanför. Det är lika starkt, om inte starkare förvaradt än detta. Jag skall se efter. Med dessa ord klättrade han öfver grushögarne och uppsteg i skorstenen. Men ehuru öppningen var tillräckligt stor nertill för att medgifva hans uppstigande, kunde han dock ej tränga sin tjocka person igenom för att komma in Röda rummet, utan nödgades återvända samma väg han kommit. — Jag tror, han är borta, sade han åt Jonathan, då han kom ner igen. Dörrn är öppen och rummet tomt, så mycket kunde jag se. — Ni tror? — nej, ni vet det, sade Jonathan och fästade på honom en af sina strängaste och mest forskande blickar. Hvad helst ni må säga till ert försvar, skall det aldrig kunna öfvertyga mig, att ni inte har varit behjelplig till hans flykt. — Jag, herre? — Jag svär... — Tyst! afbröt Jonathan honom med barsk stämma. Jag skall anmäla mina misstankar för guvernören. Kom ner med mig genast till vaktrummet. Vidare ransakning skall anställas i närvaro af ojäfviga vittnen.