Dagens Nyheter – 25 juli 1872, sida 3

(Meddeladt.) Till fattighjonen å Hedvig tleonora församlings försörjningshus, vid aflyttningen till Sabbatsberg (juli 1872). Sen syndafallets tid jag tror förvisst, Att fattighus, har fönnits till i verlden, Och lycklig mången skattat siv till sist Att der få vänta in den sista färden; KR tungt att utan bölsa, skydd och bröd Få lefva fram sitt lif i brist och nöd. Beklsgas må, hvem sådan pröfning fått Uppå sin sista vandring genom lifvet. Och tackssm — kbjelpsam — vare den det gåt Allt väl och profvet ej så bårdt blef gifret ; Till slut dock Herren dömer en och hvar Som han sitt prof bestått och handlat har. Er flyttning stundar, och rår Sabbstsberg Blir ctället, der man un tkall eder sacls, Nog tåras ögat, byter sinnet färg, Och hårdt det käns: att skiljas från de gamla, De kära tr kter. der från fordna dar Ännu en vän — ett minne finnes qvar. Men vännen, kär för er, han skall dock visst Ej låta vägens längd till er sig hindra, Och kan ban icke minska eder brist, Skall har med ord och tröst förs 8 lindra Bekymtot, som sig kring ert löger fäst, Och der sen länge varit stundlig gäst. Och minnena sön fordom, som stå qvar, De äro få lixcom hvad kärt de gömma : Alit är förändradt, bir ej bvad det var Och manar blott att det förflutna glömma Och söka tröst i hoppet om, att snart År profvet slut och — lifvet uppenbart Farväl, god vänrer! Sen mot himlen opp Och tscken Gud för hvad han gaf och gifver Til! båtnad för er arma. sjuka TOPP: Han som i kärlek städs densamme iifver, Om Honom bott vi älska öfver allt Och, nöjde, göra hvad han oss befallt.