Dagens Nyheter – 25 juli 1872, sida 2

JE AT Luften var skarp och genomträngande, och löfven, Bom redan hade antagit sin höstfärg, föllo i mängd från träden. Vägen, som krökte sig omkring Westbourne-green, gaf honom full utsigt öfver Hampstead-hill med dess kyrka, dess vackra hus, gom bildade en krans omkriog kullen, och dess täcka villor, som tittade fram mellan träden. Jacks hjerta var för mycket fullt af sorg, för att tillåta honom hafva något nöje af detta skådespel; han vandrade sin väg rakt fram, utan att upplyfta ögonen, förrän han kom till Kensal-green. Här intog han en lätt frukost, och stigande kullen uppföre, tog han af ät slätten till höger. Sedan han passerat tvärsöfver denna, gick han uppföre en höjd, som, att döma efter dess besynnerliga form, synes ha varit en romersk lägerplats, och der man har en särdeles vacker utsigt. Stödjande sig mot en qvarstående port, kastade han sina blickar ned åt dalen. Det var just samma fläck, det hans stackars mor, efter sitt fåfänga försök att. rädda honom ur Myntets hönder, hade stått och skådat omkring sig; och ehuru detta var honom obekant, var likväl hennes bild det enda föremål gom framställde sig för hans tankar. Hen såg det grå tornet på Willesdens kyrka, liksom höjande sig ut en tät skog, Bom nu dock var klädd i höstens gulnedoe drägt. Det var kojan, hvilken hon i så många år bebott; på dessa fält hade hen vandrat omkring, i denna