Dagens Nyheter – 25 juli 1872, sida 1

Men Jack var för mycket fördjupad i sin sorg, för att gifva akt på denna omständighet. Nu började klockan ringå på sitt särskilda vis, till tecken att liket var i antågande. Kyrkogårdsporten öppnades, likkistan infördes på kyrkogården och Jack, hvars ögon voro fyllda med tårar, hade ej förr sett herr Wood och Thames gå förbi, än han slöt sig till processionen, i det han följde omedelbart efter dem. Emellertid kom presten, barhufvud och klädd i mäss-skjorta, att mottaga dem på kyrkogården. Han läste här de tre första verserna af den vackra högtidliga begrafningspsalm, som var bestämd för tillfället, hvarefter han återvände till kyrkan, dit likkistan infördes genom sydvestra dörrn och ställdes midt i koret. Herr Wood och Thames togo plats på hvar sin sida om kistan, och Jack ett litet stycke bakom dem. Jack hade om morgonen varit djupt rörd, men han var nu i fullkomlig förtviflan. På det heliga ställe, som han fordom vanhelgat, låg nu hans olyckliga mors döda kropp, och han kunde ej undgå att anse hennes förtidiga död såsom ett straff af himmelen för det brott han då hade begått. Hans sorg blef så högljudd, att den ådrog sig uppmärksamhet af flere bland de kringstående, och Thames nödgades be honom stilla sig. Under det han bemödade sig att efterkomma denna tillsägelse, upplyftade han tillfälligtvis ögonen och tyckte