Dagens Nyheter – 23 juli 1872, sida 2

-—-—VU — hårdt ansatt, ätt han redan beredde sig på att stanna och bjuda sina fiender spetsen. Medan han sålunda ansträngde hvarje muskel, hvarje nerv, kom han att halka nied foten och föll hufvudstupa ned i ett djupt dike, som han i mörkret ej kunnat se. Detta fall räddade honom, ty ryttarne sprängde öfver diket, utan att bli honom varse. Emellertid kröp han skyndsamt undan på händer och fötter, tills han fann en betäckt afloppsränna, der han kröp in och gömde sig. Knappt var detta gjordt, förrän han hörde ryttarne återvända, hvilka, när de märkte att spåret Yar förloradt, hastigt kommo tillbaka. Under tiden hade Jonathan och den pöbelskara, som följde -honöm, hunnit fram, och de medbragta facklorna gjorde stället nästan så ljust som midt på dagen. — Han måste vara någonstädes här i grannskapet, ropade en af ryttarne och steg af. Vi voro honom tätt i hälarna, då han plöteligen försvann. Jonathan svarade ingenting, men ryckte facklan från en af de närmast stående, hoppade ned i diket och började en noggrann undersökning. Han :hade juäst kommit fill afloppsrännans öppning, och Jack förutsåg redan att han ej kunde undgå att bli upptäckt, då från ea annan del af fältet upphäfdes det högljudda rop; att flyktingen var tagen. Hela skaran med Jonathan i spetsen satte genast af åt det hållet; och då man kom fram, be