Dagens Nyheter – 23 juli 1872, sida 1

fanns den förmente inbrottstjufven vara ingen annan än en. oskyldig tiggare, som man träffat sofvande under en häck. Jonathans förbittring öfver detta misstag gaf sig luft;genom de vildaste förbannelser, och .han återvände, så fort han kunde;.till diket. Men han: hade emellertid kommit ifrån rätta stället, och i den tanke att afloppsrännan redan var undersökt, vände han sin uppmärksamhet åt en annan sida. Emellertid. hade jagtens hetta till någon del minskats. Hopen skingrade sig åt särskilda håll; och till lycka för Jack kom. ett häftigt regn, som .dref hela .skaran på flykten. Jonathan dröjde, likväl ännu qvar. Han tycktes icke. vara det ringaste besviral af regnet, ehuru det nu störtade ned i strömmar, utan fortfor med sin undersökning lika ifrigt som förut. Sedan han en hel timma varit dermed syssolsatt, uppgaf han ändtligen hoppet och tog för gifvet att Jack kommit undan. Han hade likväl gå starka misstankar, att han befallde Mendez stanna. qvar på stället och hålla vakt hela natten, och genom löfte om en stor belöning förmådde han två andra karlar att göra honom. gällskap:. Då han begaf sig bort, hviskade han åt Mendez: — Tag honom. död eller lefvande; men om det skulle misslyckas nu, så, ifall ni hörde rätt der i Stenkolsgränd, äro vi säkta. att få henom vid hans mors begrafning om söndag. —L