Dagens Nyheter – 22 juli 1872, sida 2

— OO, bimmel! utropade Jack, alldeles utom sig af förtviflan. Moder, älskade moder! Ännu en gång ber jag dig, hör noga efter. Lyssna till min röst. Jag har kommit att befria dig från Wilds tyranni. Jag är tvungen att bryta upp dörra. Håll dig stilla blott ett ögonblick, — Ni har hört mitt fasta beslut, förhatlige bof, skrek fru Sheppard. Jag vet att mitt lif är af stort värde för er, eljest hade ni redan tagit det. Men jag skallgöra er afsigt om intet. Packa er derför bort. Era planer äro misslyckade. — Jag hör någon komma, ropade Thames. Bry er inte om hvad hon säger. Det är bara vilda hotelser. — Jag vet inte hur jag skall göra, utbrast Jack i högsta förtviflan. i — Jag hör bur ni öfverligger med era nedriga medhbjelpare, ropade fru Sheppard, Jeg har tillintetgjort era anslag. — Bryt genast upp dörrn, sade Thames. Eljost blir det för sent. — Bättre att hon dör för sin egen hand än genom det risefostreta oväråiga behavdling, ropade Jack och lyfte sin jernstör. Min mor! Jag kommer att rädda dig. Och han gaf dörrn en hältig stöt. Derpå lyesnads hav. Det hördes innanför en djup suck och ett tungt fall. — Jag bar dödat benue, utrops:da Jack och släppte jerpstören. Det var på er in: ådan, Thamos. Gad Gud förlåte mig!