Dagens Nyheter – 22 juli 1872, sida 2

— 695 — — Skynda er, ropade Thames. Hon torde ännu kunna räddas. Jag är för bvag att hjelpa er. : Jack fattade åter jernstången och gaf dörrn en ursinnig stöt, hvarvid det språng upp. Den olyckliga qvinnan låg utsträckt på golfvet, med ex bloäig kräf i Sin hand. ! — Min mor! ropade Jack och sprang till henne. i — Jaek! är det du? såde hon och lyfte upp hufvudet. — Det är jag, svarade hennes son. Ack! hvarför vills du inte höra mig? — Jag var tokig! sade frit Sheppard med svag röst. — Jag har dödat dig, ropade Jack och försökte stämma bloden, som strömmade ur hennes sår. Förlåt mig! åck, förlåt mig! Jag hat ingenting att förlåta, svarade modren. Jag ensam ät tadelvärd. — Jag vill föra dig till ett ställe, der du kan erhålla bjelp, ropäde Jack med den djäpaste smärta. — Det är utan ändamål, svarade fru Sheppard; ingenting kan rädda mig. Jag dör lycklig — mycket lycklig, ty jag får se dig i min gista stund. Men stanna ej längre här. Du kunde falla i era fienders händer. Fiy! fly! — Tänk inte på mig, utaa på dig sjelt, moder! ropade Jack, och tårar störtade ur hans ögon. — Jag här alltid tänkt mer på dig än på