Dagens Nyheter – 22 juli 1872, sida 1

oo VV han gjorde med all den varsamhet, som omständigheterna medgåfvo. Men vid första stöten uppgaf fru Sheppard ett genomträngande rop. — Usling! skrek hon; ni skall aldrig vinna ert förhatliga syftemål. Ni skall aldrig få mig till hustru. Jag har ett vapen här — en skarp knif — och om ni försöker öppna dörrn, sticker jag den i hjertat på mig. — 0, Gud! utropade Jack, som vid hennes skrik förlorade all besinning; hvad skall jag göra? Om jag bryter upp dörrn, tar jag lifvet af henne. — Gå er väg! fortfor fru Sheppard med ett vansinnigt skratt. Lefvande får ni mig aldrig. — Moder! ropade Jack med bruten röst. Det är din sen. — Ni ljuger! skrek fru Sheppard. Tro inte, ni kan bedra mig, missfoster. Jag känner min sons röst mycket väl. Han är i Newgate. Bort med er! — Moder, dyraste moder! ropade Jack med en röst, hvars uttryck förändrades just genom hans ängsliga bemödande att göra det så tydligt som möjligt. Hör mig! Jag har brutit mig ut ur mitt fängelse och kommer nu att befria er. — Bet der är inte Jacks röst, återtog fru Sheppard. Jag är inte så lätt att bedraga. Jag håller knifven emot hjertat. Tag bara ett steg, så stöter jag till.