Dagens Nyheter – 20 juli 1872, sida 3

Hurll såg Napoleon I ut? E: underlig fråga, kan det tyckas, då man öfver hela verlden finner at denne ödets men bilder i möruer och bröts, iteffakolta och gips, i olja Ofä vattenfärg, i stålstick och träsnitt, och då fornskaran kan wi invaliddomens kejsargraf i någon mån förvissa sig om deras öfverensstämmelse med sanningen. z Icke dess mindre fratikastas denna fråga nu på skatpu allvaret, sedan ett pytt arbete et häfdatecknaren Michelet (Histcire du XIX Siecle : Origine des Bonaparte) ställt så godt som utan tvifvel, att Napoleonssagan, fom förherrligat sin bjel e3 dåd, förl ecrligat äfven hans anlete: Som läsaren känner vat det Barras; bom fran: drog den nnge Potåpåfte På denpolitiska banen oth Öppnade porturne åt hans irelystnad. Som Hicsren äfven känner, bar Jean Paul Marät, ,statshviälfningens hyena, skildrata som ett vidunder ej endast till själen, utan ocktill kroppen. Skulle man då kanva trö det vira möjligt, att denne Ponapatte, åt hvars diag konsten förlänat antikens pregel, ja något al de olympiske gudarnes kalla och lugna skövbet — att denne Bonaparte skuile varit träffande lix samme ohygglige Marat? Detta påstår Michelet, men hans påstående skulle endast möta tviflets Iöle, öm Ban icke vädjade till samtida Vitthen; som det ärsvårt att jäfva, i femåln rummet till Bonapartes egen gynnare Barras. Barras yttrade mångfaldiga gånger, att han icke skulle nppmirksammat den lille tyetlåtne och inbuodne korsikanen, om ej denie Varit ,så sldende lik Marat, Och utt Baårras, fysionomisten, ej i detta fall var Offer för en synvilla, styrkes från många håll. Flere den tidens häfdatecknare och dagboksförfattare frawhålla samma lirat och vilja förklara henne dermed, ött sligterna Marat och Bonapar:e ursprungligen varit en och samma. Marats fader föddes på Majorka, och det finneg skäl, som tala för att Bonaparterne kommit från samma ö. Dagböckar fråtisår 1795 skildra Bonädarte som en liten, tystlåten, tillbakadragen, häctan skygg menrniska, som ej tyckte Om sällekapslifvet, men likväl gerna sågs är damerna i madame Talliens krets, emedan hen bruksde spå dem i bänderva. sHans avsigte, säger Michelet, ,var en komedian:s, buns kropp allt annat än välbildad. Jag känver endast två trogna bilder af Napoleon. Den ena är en liten bröstbild af Houdons hand. Der liknar han en hemsk gåta. Anletets uttryca är vildt, mörkt och dystert. Den andra är en målning i naturlig storlek, Davids verk, Det Räges, att konstvären under två hela år arbetade på denra bild, och han offrade hirvid så modigt och troget åt sanningen, attgravören icke vågade följa honom i vissa deler, der sunningen motsade sägnen. David målade honom sådan han alltid var: utan ögonhår och ögonbryn, med tunnt hufvachår af en oviss brun färg, som i ungdos men tycktes svart genom öfverflödigt bruk af pomada. Ögonen voro grå och glasartade, och det var omöjligt att lä någonting uti dem . Denna underiiga skepnad verkade frånstötande på alla med undantsg af dem, af hvilka han hoppades vinna något, 1y han egde konsten att 1ng ällsem i desa högsta tullko:aning. Som lä; g-skolan i Brienne var hon omtrekt afl Bom. fäste fig vid buns flit. hans uvmk åndsgåfvor och hans tysta väsen, me ot alla bong jemnårige skydde honom. Sed han lomnat skolan och ingå:t i hiren som.artil