Dagens Nyheter – 20 juli 1872, sida 1

— 681 — Jack hade så nära också fallit. Den tanken, att han höll i sina armar en flickas, som han fordom älskat med en så brinnande kärlek, och för hvilken han ännu bibehöll en liflig, ehuru hopplös tillgifvenhet, öfverväldigade honom nästan alldeles. Betraktande henne med ögon fuktade af tårar, tryckte han en broderlig kyss på hennes läppar. Det var den första —-och den sista! I detta ögonblick försökte någon öppna dörrn, och herr Woods röst hördes utanföre, med häftighet yrkande att bli insläppt. — Hvad är på färde? ropade han. Jag tyckte, jag hörde ett skrik, Hvarför är dörrn stängd? Öppna genast! — Är ni allena? frågade Jack, härmande Kneebones röst. — Hvad är det för fråga? ropade Wood. Öppna dörrn, säger jag; eljest bryter jag upp den. Efter att ha varsamt lagt Winifred på en soffa, släckte Jack ut ljuset, och kröp bakom dörrn, i detsamma ban årog ifrån rigeln. Genast inrusade herr Wood med ett ljus i handen, som Jack på ögonblicket blåste ut och derefter störtade utför trapporna. Här mötte han någon — förmodligen berr Bird — som skyndade uppför, helt bestört öfver Woods skrik, men utan att låta deraf hindra sig rusade Jack genom portgången in i boden, och derifrån genom en öppen dörr ut på gaten. I4OK SHBPPAED. 88.