Dagens Nyheter – 19 juli 1872, sida 2

— 675 — der är undanröjdt, hoppas jag, det ej skall anses otillbörligt, att jag fortsätter min gamla ansökan. a — Intet ord mer i det ämnet, sade Winifred förtretad. Är det nu tid att tala om en sådan sak? ; — Kanhända icke, svarade klädesbandlaren. Men den obetvingliga häftigheten at min passion måste tjena mig till ursäkt. Hela mitt lif skall egnas åt er gsällbet, älskade flicka; och om ni betänker, hur mycket vår förening låg er stackars mor, hvars förlust vi måste evigt beklega, om hjertat, så är jag öfverfygad, att ni ej längre skall ge mig afslog. .— Herre! utropade Winifred. Jeg har redan segt er... ; — Ni skall göra mig till, den lyckligaste man på jorden, ropade klädeshandlaren, i det han föll ned gå sira knän och med våld fattade hennes hand, som han betäckte med kyssar. — Låt mig gå, ropade Winifred.. Jag trer ej ett ord af hela den bistorie, hvermed ri undfägnat mig. — Vid himlen! bedyrade Knesbone med tilltagande häftighet, den är sann, så sann som min kärlek till er, ; — Derpå tviflar jag alldeles icke, svarade Winifred med föraktlig ton. Ty jag sätter lika så litet förtroende till.den ena som till den andra. Om Thames verkligen är mördad, så är ni hans mördare. Släpp mig, herre.