Dagens Nyheter – 19 juli 1872, sida 1

kat klädeshandlaren i en ton af låtsadt medlidande. Men säg mig: är ni verkligen beredd? — Fullkomligt! svarade Winifred. Detta dröjsmål är värre än någon tortyr. — Jag -bäfvar nästan att säga det, fortfor Kneebone; men Thamos Darell är mördad, — Mördad? utropade Wivifred. — Ja, npedrigt och omenskligt mördad af Jack Sheppard och Blåskinn! tillade Kneebone. — Nej, nej! ropade Winifred. Jag kan omöjligt tro. det. Ni måste vara illa underrättad, herr Kneebone. Jack må vara i stånd att begå mycgzet ondt; men aldrig skulle han lyfta sin hand mot sia barndomsvän; derom är jag försäkrad. — Ädolmodiga varelse! utropade Jack för sig sjelf bakom skärmen. — Jag har bevis på motsatsen, svarade Kneebone. Mordet begicks strax efter det mitt hus plundrades af Sheppard och hans anhang. Jag har icke ansett mig böra nämna denna omständighet för er aktningsvärde far; men ni kan lita pä sanringen af min uppgift. — Ni har gjort rätt deruti, att ni icke nämnt det för honom, inföll Wivifred, ty han är i sådan ångest öfrer fru Shappards hemlighetsfulla försvinnande, att jag fruktar, underrättelsen om en zy olycka skulle inverka menligt på hans helsa. Och jag vet likväl icke, om det är rätt ett tiga dermed — ty ändamälet med hang besök här i aftoa var IACK SHEPPARD, 45.