Dagens Nyheter – 18 juli 1872, sida 2

endast fanns en liten rullsäng, på hvilken han var nära ätt stups, öppnäde en dört och flck rätt på trappan. Just i Uetsatmmä hah Skulls stiga utföte, rasslade hang Kedjor något litet: Min Gud! hvad var döt? hördes ön qvitnöstämina utropa i ett närgränsande räm. — Det var bara huöden, svaråde en grof tnansröst. Fästande kedjän så godt han kunde, skyddade Jack utföre trapporna och bade närs hun: nit pedrk förstugat, då en dörr hastigt öppbades, och två personer kommo ut, af hvilka dei ö-å höll ett ljäs i Händer: Jack vände om eå fort hän kände, öppnade den förstå dörr hat träffade, stög in i ött rum, och 168: tarde i mörkret efter något gömställe, upptäckte han lyckligtvis ei skärm, bakom hyilken hat dolde sig. Jack hade knappt hunnit gömma sig, förrän dörret öppbades, och de två personer, af hvilka han der tera sett blott en skymt, inträdde i rummet. Huru stor var icke hans förvåning, då han, vid första ord de yttrade, igenkände Kneeb5ries och Winifreds röster! Den sistnäffäda var tydligeh i stor ångest, och den förre tycktes använda allt sitt bemödande för att stilla hennes oro. — Det var lyckligt, yttrade han, att jag om stt helsa på svarfvaren, herr Bird, i afom; för att be:tö:la något af honom. Detvar tt alldeles oförväntadt nöje att här träffa er och ef åktnvingsvärde far. — Upphör med era komplimenter, jag ber,