— SERIER förut erfarit, försvunno snart; och hån beredde sig ett återvända till blytaket, lyckönskande gåg deröfver, att stenarne i så läglig tid nedstörtat, att han ej sjelf träffats deraf, i bvilket fall hän troligen skulle blifvit allvarsamt skadad, i Kastande täcket öfver sin venstra arm öch med jernssången på högra axeln, klättrade han åtorigen uppför skorstenen, inträdde i Röda rimmet, skyndade gensm den första mörka korridoren, genomvandrade kapellet, gick den andra mörka gången fram, derifrån till det lägre taket, så till blytaket, och inom mindre än tio minuter hade han tillryggalågt hela vägen ifrån det eå kallede kastollet, hans eget fångrum, ända till porra ändan af fängelsebr naden. u gjorde ban sina anstalter att nedstiga från taket, glog in spiken och jerntaggen i gafvelmuren och fästada dermed sängtäcket, så att det var fullkomligt säkert. När alt var i erdning, sänkte han sig varsamt utfö:e, hoppade de få fot, som täcket ej räckte till och kom helbregda ned på det angränsande hustaket. Efter att hafva sålunda lyckligt räddat sig från Newgate för andra gången, med bjertat hoppande af förtjusning, var han betänkt på att betrygga sin återvusna frihet. Till kaus outsägliga glädje stod en liten vindsglugg öppen i det angränsande huset. Han eteg in derigenom, gick tvärs öfver rummet, hvarest