svarade Winifred, och om ni har någon underrättelse att meddela mig, så dröj icke dermed. Ni sade mig ju nyss, att ni önskade tala några ord med mig emellan fyra ögon angående Thames Darell; och det är orsaken hvarföre jag kommit hit, medan min far språkar der nere med herr Bird. Hvad har ni nu att säga? — Ganska mycket, svarade Kneebone och skakade på hufvudet; beklagligen, alltför myc: ket! — Oroa mig icke onödigtvis, jag ber er, inföll Winifred. Hvad helst ni må ha att underrätta mig om, skall jag med undergifvenbet bära det öde Försynen mig beskärt. Men uppskräm icke min inbillniog, så framt vi ej har goda skäl att göra det. Hvad vet ni om Thames? hvar är han? — Lofva mig, dyraste flicka, att icke bli för myckot förskräckt, återtog klädeshandlaren, eljest blir jag aldrig i stånd att börja min berättelse. å — Jag är lugn, alldeles lugn, svarade Winifred. Men var nu icke hemlighetsfull längre, utan säg mig allting utan fö behållsambet. — Efter ni fordrar det, måste jag lyda, sade Knoeebone; men bered er på en förskräcklig sak. -—I himlens namn, tala då, ropade Winifred. — Ja, ehvad följden må bli, är det nödvändigt, att ni får veta sannivger, återtog