Dagens Nyheter – 18 juli 1872, sida 1

oo VV igen hela muren fram och nedsteg genom den förut omtalta dörrn, som han nu bröt upp; till det lägre taket. Innan han beträdde fängelset på. nytt, tvekäde han likväl en stund, huruvida han ej derigenom blottställde sig för alltför stor fara att bli upptäckt och gripen; men som han var öfvertygad att ingen annan utväg fanns, fortsatte han sin gång. Under hela tiden hade har beständigt burit jernstången med sig, och han omfattade den nu med så mycket merå ifver, som han hade fast beslutit att dyrt sälja sitt lif, om hän mötte något motstånd. Få sekunder voro nu tillräckliga för honom att genomvandra den mörka gång, som det förut-hade kostat honom mer än två timmars tid att bryta sig igenom. Golfvet var baströdt med skrufvar, spikar, stenar och träbitar, och midt öfver gången låg det ofantliga jernbandet. Han bafattade sig likväl ej med att undanrödja detta skräp, utan lät det ligga såsom ett bevis på sin raskhet. . ; Han var nu vid ingången till kapellet, och dörrn, gom han först klättrat öfver, gaf han nu med jernstången ett väldigt slag, hvarvid den genast flög upp. Att springa öfver skranket i kapellet var ett ögonblicks verk; och skyndande framåt den mörka korridoren, som gick till Röda rummet, passerade han genom den dervarande första dörrn, utan att hindras af annat än den massa stenar och grus ham ejolf uppstaplat.