Dagens Nyheter – 17 juli 1872, sida 2

var försedd med ett stort rostigt lås, som han först försökte öppna med den nyss funna spiken; men när allt hans bemödando blef få. fängt, slog han med jernstången gönder låsbetäckrningen och lyckades sedan att med fingrarna draga låskolfven tillbaka. Derpå ögpvade han dörrn och trädde uti en mörk smal gång eller korridor, som han visste gick till kapellet. Till verster i denna gång voro dörrar, som förde till Kingsberchrummet och Stenrummet, två stora häkten på deförnämere gäldenärernes sida. Men Jack var för väl bekant med ställets geografi, för att försöka någon af dessa dörrar. För öfrigt, om han också varit okunnig om förhållandena, gekulle ljudet af röster, som icke otydligt hördes från den sidan, ha tjent honom till varring. Han påskyndade pu sin gång, till dess han fann vägen stängd af en mycket stark dörr, som var flera tum tjock och näsfan så bred som sjelfva korridoren. Då han här trefvace med handen, för att få rält på låset, märkte han till sin förskräckelse, att dörrn var riglad på andra sidan. Efter flera fåfänga försök att stöta pp den, beslöt han, såsom sista utvägen, alt genombryta muren på det ställe, som var närmast låset. Detta befanns likväl vara ett mycket kinkigare företag än han hade föreställt sig. Muren var af betydlig tjocklek och helt och hållet byggd af sten; och det