Dagens Nyheter – 17 juli 1872, sida 1

--VU -— höllos af den dörr han i kapellet klifvit öfver och derföre lemnat ouppbruten. Han tyckte sig till och med höra Jonathans röst, som anförde dem och dref på dem: Så fullkomligt hade denna inbillning bemäktigat sig hans sinne, att han fattade jernstören med båda händerna och slog den flera gånger med raseri emot dörrn, så att hela gången återskallade af de våldsamma slagen. Småningom saktade sig hans fruktan, och då ingentiog hördes af, blef han efterhand lugnare. Hans mod lifvades åter, och uppmuntrande sig med den föreställnirgen, att närvarande hinder, ehuruväl det största, var äåtminstone det siste, företog han sig att allvarsamt öfverväga på hvad sätt det skulle kunra besegras. Då rann honom plötsligen i sinnet, att det kanhända vore möjligt att bända löst jernbandet; och han hade icke förr fattat denna tanke än han skred till utförandet deraf. Med otrolig möda och med tillbjelp af både spiken och jerntaggen lyckades han få in ändan af jernstören under jernbandet; och med användande af all sin styrka samt med begagnande af jernstören såsom häfstång, eprängde han sålunda ifrån jernbandet, som var fulla eju fot högt, sju tum bredt och två tum tjockt, och som tog med sig både lås och riglar i sitt fall, så att alla hinder dermed voro undanröjda. Utom sig af glädje deröfver att han be