Dagens Nyheter – 15 juli 1872, sida 2

Gekså en folkhögekola, Folkskoleläraren Johan Larsson i Fässberg i Halland öppnade förliden vinter för sitt skoldistrikt en friskola, der äldre personer tvenne aftnar i veckan erhöllo undervisning uti rättskrifning och räkning. Derjemte fingo de mera försigkomne sysselsätta sig med förmyndareräkningars uppgörande, bouppteckningars och arfskiftens uppsättande m. m. Meningen härmed var att gifva anvisningar, hvarigenom allmogen i sådana ärenden skulle kunna hjelpa sig sjeltva och hvarandra mera, än förhållandet hittills varit. En stund vid hvarie lektion användes ock till föreläsande ur naturvetenskapliga och historiska ämnen. Aftonskolan begaguades flitigt under höst och vinter af mellan 30 och 40 äldre och yngre personer. — Deltagarne i aftonskolan ha till nämde skollärare öfverlemnat en vacker gåfva samt uttryckt den önskan, att aftonskolan, om krafter ochtid sådant medgifva, måste fortsättag nästa höst och vinter. En intressant upptäckt, I onsdags påträffades i Håkanstorp af V. Karaby socken stenkol i en brunn, 7 å 8 alnar under jordytan. När telegrafkommissarien Hagbergs inmut ningsbevis å de kolfyndigheter, som kunna på träffas å Håkanstorps egor i kyrkan upplästes, hade en gumma yttrat till någon: stenkol fin nes här nog, ty när min man för 11 år sedan gräfde en brunn, fann han sådana. Dettayttrande kom till hr Hagbergs öron, hvarför han reste dit och lät, i närvaro af landstingsmannen L. Andersson i Björnstorp och två andra herrar, länsa brunnen från vatten. En undersökvirg af bruonens sidor företogs med den påföljd, att kolfragment påträffades på nämda djup. Att det verkligen var stenkol har blifvit intygadt af kompetent person. Denna upptäckt har betydelse såsom ett bidrag till besvarandet af den vigtiga frågen om stenkolsflötsernas utbredning i Skåne. Hå kanstorp ligger ett stycke vester om Lund. (F.) Åsuväder. Venersborgs tidning berättar: WSistlidne tisdags e. m. vid 7-tiden ned slog åskan i Ryda prestgård, och inom 11 timmes förlopp lades 3 ladugårdar och en min dre uthusbyggoad i aska. Genom rask och snar tillkommen bjelp bergades gårdens betyd liga och värdefulla boskap, med undantag af 3 kalfvar. Ett parti spannmål, som för tillfället var för luftvexliogs skull förvaradt i ladugården, gick äfven förloradt, äfvensam icke obetydligt med bättre köroch åkdon. Vid samma tillfälle dödade åskan en piga på Rydaholms egor, hvilken jemte några andra arbetare var sysselsatt med rengning af en rofåker. BReligilonsgrubbel anses vara orsaken till att lägenbetsionehafvaren J. Johansson uoder säteriet Nyborg i Fägreds församling af norra Vestergötland i torsdags morgon tog sig orådet att hänga sig i ett kreatur3-jernband i sin egen ladugård. Då hans hustru en stund derefter gick dit, mötte henne den hemska synen af mannens döda kropp, divglande i jernbandet. Den olycklige hade fört en stilla vandel, var i goda ekonomiska omstäa digheter och åtnjöt allmän aktniog. Det är nu tyvärr så — anmärker vår brefskrifvare — att det myckna läseriet föder grubbel, som alstrar virrighet, stundom vansinne, En räddad jelfmördere! Man skrifver till Nerikes Allehanda: Då uppgående iltåget den 3 juli kom ett godt stycke på andra sidan Finnerödja, der banen går öfver en väg, bade en bättre klädd mansperson lagt sig tvärt öfver bavan med hufvudet på skenar, antagligen i den afsigten att blifva öfverkörd och dödad. Banvakten 272 hada dock lyckligtvis i rättan tid bemärkt förhållandet, hvadan han raskt skyndade fram och bortförde den olycklige. Några minuter derefter ilade tåget fram utan att göra skada. DPrunknad under badning. Från Upsala skrifves: En beklaglig och upprörande olyckshändelse timade härstädes förliden onsdag straxt efter kl. 211 e. m., i det en ung man, hos bryggaren Berlin här i staden an: ställde bokhållaren E. H. A. Berggren, ljöt döden genom drunkning i bassängen i bad huset utanför Svartbäckstu!len. Flera personer höllo samtidigt på att bada i samma bassärg, och att den sorgliga händelsen det oaktadt kunde inträffa, kan endast förklaras deraf, att de öfriga badande ej fattade B:s belägenhet förrän det redan var för sent att bjelpa. Fältekär och läkare infunno sig hastigt, men alla försök att väcka den drunknade till lif voro froktlösa. ——2-C