riktning hoppas vi att flertalet skall komma att gå — allt fer och fler, och detta med obestridlig fördel, åt dessa för handeln och fra vigtiga näringsgrenar afsedda, lefvande och derföre med så betydlig framgång idkade vetenskaper i mera praktisk öfverensstämmelse med tidsandan. Icke alldeles detsamma var förhållandet före år 1865, då den nya förordningen angående embetsexamina utkom, som väl afskaftade kameralexamen såsom olämplig för tidens större fordringar på allmänbildning hos statens tjenstemän, dock utan att sätta någon annan examen med måttliga fordringar i detta afseende i stället. Att deremot genom stadgande af kansliexamen såsom minimum i kunskaper för t. ex. en längsbokhållare, en kronofogde, en revisor, och derigenom forlra latinets omfattande studium för dylika tjenstemän, var enligt vår öfvertygelse en lika så farlig öfverdrift åt motsatt båll, hvars följder ej heller uteblifvit. Vi märka dem tydligt i den allmänt öfverklagade öfveransträngningen i lärdomsskolorra. Den nödvändigaste kunskapen, den om aktning för andras sätt, hvilket det är för flere än uppbördsmän och räkenskapsförare farligt att icke hafva inhemtat, förvärfvas icke genom trägna studier af latinska språket. Ett vidare vilkor för en minskad ansträngning af ungdomens själskrafter blir således: att en efter tidens fordringar på allmän bildning bättre afpassad och efter våra förhållanden mera lämpad embetsexamen stadgas, derifrån alla fordringar på de döda språken alldeles försvinna. En ecklesiastikminister kan omöjligt stanna i förlägenhet vid valet af ämnen, som i stället böra i en sådan examen ingå. För egen del äro vi af den åsigt att, med de omfattande kunskapsfordringar redan studentexamen på reallinien innebär, de ämnen, som ingått i den fordna kameralexamen, ökade med länsmansexamen och den 8, k. tpreliminären till hofrättsexamen, med undantag af lativet, äro tillfyllestgörande för att bilda en duglig tjensteman, äfven efter nutidens kraf på en sådan, Endast ett fåtal år behöfdes för att bekräfta resultatet af den härunder vunra erferenhet, som vi ingalunda betvifla skulle biifva välsignelsebringande. G. ROTE SITEN ATT