Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 2

Finska bondgårdar. Utgifvaren af Göteborgs Handelstidning, hr Hedlund, har i gommar gjort en resa i Finland, hvarom han lemnat intressanta skildringar till sin tidning. Det senaste brefvet, skildrande finska bondgårdar, taga vi oss friheten återgifva äfven för våra läsare. Det har följande lydelse: Icke kunde en svensk resande vistas i Finland utan att se in i en finsk bondgård. Det är der folkets kärna gömmer sig; det är der dess egendomlighet lefver och har sitt uttryck i skick och sed. Man måste se något af detta lif för att fatta Runebergs teckningar i Elgskyttarne, i Havna, i några af Fänrik Ståls sägner. Var oss icke utom dess den finske bonden kär från de tider, då hans söner kämpade i våra leder och med oss täflade om bragdens ära på krigets fält? Var det ej han, som segast och med största sjelfuppoffring kämpade den blodiga kampen, innan Finland slets bort trån svenska statskroppen? Det var en regnig morgon i medlet af juni. Luften var sval, och mild, grönskan frisk och fåglarne qvittrade. En ung lärarekandidat från Jyväskylä var vägvisare och tolk. Vägen gick utåt Pähjenes nordligaste spets. Vid vägen låg en torpstuga, liten och bofällig, och hon borde ej gås förbi. Det var ett enda rum till venster; husgerådet torftigt, dock ej vittnande om nöd. En man hitom medelål-. dern satt derinne vid fönstret, sysslande med handarbete, hustrun var borta, Haus lefnadsomständigheter voro snart förtäljda. Det var hans egen stuga, uppförd på främmande mark. Hela jordrymden, som han upptagit i backsluttniogen, var ej större än att utsädet utgjordes af 2 tunnor potäter. Huärför betalade han en årlig hyra af 40 mark (28 rdr). Men han var nöjd dermed, emedan han genom kontrakt var tryggad om en besittningstid af 20 år. För sina dagsverken betalas han med 1 mark 60 penni (1 rdr 12 öre) om sommaren och 1: 20 (84 öre) om vintern, på egen kost. — Det var backstugusittarens lif, lika litet afundsvärdt i Finland som annorstädes. — Af gammalt virke var uppfördt midt emot stugan ett pörte, som tillika tjenade till förrådshus och svinhusg, Vägen fortsättes utåt stranden. Man går förbi åtskilliga större byggnader till venster. En af dessa utgjorde ett bränvinsbränneri, som lärer egas och drifvas af utgifvaren utaf Jyväskylä tidning. Längre fram når man på en höjd en välbygd gård, Valkola, och inträder i manbyggnaden, ett större envånvingshus, försedt med en mängd fönster. Ingingen är, såsom vanligt, från gården, Man inkommer först i eu yttre stuga, som utgör bryggbus, och hvarifrån en dörr leder till dagligstagan, ett stort. rum, med bänkar kriog väggarne och försedt med en väldig spis, med bakugn. Såsom öfverallt i Finland var goltvet måladt och äfven väggarne buro spår af färger. Bredvid ugnen, eller spiseln, finnes en väggfast bänk, som utgör sängplats för någon gammal person,