Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 2

Vvs i det han rätade upp sig; — jag är Jack Sheppard. Bj oena — Är det så? återtog poeten. — Aldrig i mitt lif har jag blifvit mer förvånad. Nej, aldrig. Han är just sådan jag föreställde mig honom, anmärkte Hogartb, som, efter stt ha ställt allt i ordning åt Tornbhill,. vände sig om för att betrakta fången, och nu stod med kinden lutad mot ena handen, och den andra harden stödjande armbågen, under det de skarpa grå ögonen voro fästade på föremålet för hans uppmärksamhet. — Just sådan jag väntade mig! Se denna lätta, smidiga växt! allt är muskler och rörlighet, icke ett uns öfverflödigt kött. Under mina forskningar efter ovanliga karakterer, herr Gay, har jag varit på många besynnerliga ställen i vår stad — jag har besökt sådana nästen, der endast tjufvar dväljas — Gamla Myntet, Nya Myntet, den värsta trakten i St Giles och andra ställen — men jag har ingenstädes funnit någon ins divid, som så fullkomligt motstarat mitt begrepp om en inbrottsijuf af första rangen, som den person vi nu ha framför oss. Hvar helst jag hade fått se honom, skulle jag genast utpekat honom såsom en man, den naturen bestämt till att uttänka och fullborda de underbata rymningar han verkställt. Under det hen talade, syntes ett småleende på Shkeppards läppar. ; — Ser ni, han förstår mig, sad Hogerth.