Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 1

-—04 — — Godt! jag vill ej bestrida er urskillning i sådana ämnen, herr Hogarth, svarade Gay. — Men jag vädjar till er, sir James, om det icke är något sällsamt, att en så liten och sponslig person kan vara en så förtvifladt tilltagsen röfvare, som man säger att han är. Och så ung dessutom för att vara en gammal förbrytare! Han kan, att dömma efter ut:eendet, knappt vara tjugu år. — Jag är tjuguett, anmärkte: Jack. — Tjuguett! jaså! upprepade Gay. — Nå väl, jag gissade icke långt ifrån. — Han är visserligen af mycket ungt utseende och särdeles spenslig, sade Thorhill, som hade uppmärksamt batraktat Sheppards ansigte. — Men jag instämmer med Hogarth, att han är just sådan, som han borde vara, för att kunna utföra hvad han gjort. Liksom en fint uppfödd racehäst, uthärdar en sådan person dubbelt så mycket strapatser, som en annan af fastare byggnad. Kan jag bli betjenad med en stol, herr Pitt? — Utan tvifvel, herr James! svarade guvernören. — Skaffa hit en stol, Austin. Medan denna befallning verkställdes, steg Figg, som hittills hållit sig vid dörren, fram till fången och bjöd honom sin stora hand till helsning. Jack dröjde ej heller att mottaga den erbjudna handen och kramade den med värma. o— Nå, Jack, sade fäktmästaren med sträf, men vänlig röst och med det honom egna,