Dagens Nyheter – 12 juli 1872, sida 2

af fem lispunds tyngd hvardera och lade dem i tråget. Som detta syntes otillräckligt, till: lade han efter fem minuters förlopp ännu en fempundsvigt. Fången andades med möda. Hans starka natur gjorde likväl, att han kunde hålla ut. Sedan han en hel timme uthärdat denna tortyr, blef, på en vink af Jonathan, ytterligare en fempundsvigt tillagd. Nu märktes inom få minuter en fruktansvärd förändring. Ådrorna i hans hals och panna uppsvällde och svartnade; hans-ögon tycktes vilja uttränga ur sina gropar och stirrade vildt; en tjock svett betäckte hela hans ansigte; och blod frustade ut från hans mun, näsborrar och öron, — Vatten! pustade han. Bödeln skakade på hufvudet. — Vill pi ge med er? frågade Wild. Blåskinn svarade på det sättet, att han lyfte upp hufvudet och slog det våldsamt tillbaka mot stengolfvet, för att göra slut på sitt lidande. Men man förekom alla vidare försök af det slaget. — Försök med en trepunding till, sade Jonathan. — Håll! suckade Blåskinn. — Vill ni svara domstolen då? frågade Wild med barsk ton. — Jag vill! svarade fången, — Släpp honom lös! sade Jonathan. — Ni ser, . Marvel, att vi lyckades ändå bota hans envishet,