Dagens Nyheter – 12 juli 1872, sida 2

-— DAD Utan att afvakta något svar, lemnade har skyndsamt cellen, i det han gaf fången et argt, hämdfullt ögonkast. Dörren blef derpå läst i dubbelt lås och reglad. — Jag har ännu inte slutat, sade Jonathan då han åter träffade fångvaktarne. — Jag hal Just att se, om Blåskinn blifvit något lugnäre Och så har jag en fråga att göra honom. Ge mig nycklarne och ljuset. Jag vill gå allena Mev.! dessa ord skildes han från fångvaktmästare och hans underhafvande, steg utföre en liten spiraltrappa och genomvandrade ett långt stenga.leri, hvarifrån flera särskilda sido. gångar utgingoEn af dessa tog han af, och sedan han gjort flera krokar — ty han var noga bekant med alla fängelsets irrgångar — kom han slutligen till den cell han sökte. Han letade då fram en viss nyckel bland hela der tunga knippan, som Austin lemnat honom, öppnade dörrn och såg Blåskinn sittande i andra ändan af den lilla kammaren, fängslad med handklofvar och med tunga fotbojor. Vid Jonathans inträde sof fången och brummade öfver att han blef störd. Men så snart han sk se hvem det var, lifvades han plötsligen kastade en vild blick under sina buskiga vya på den inkommande. Hvac vill ni mig? frågade han med sträf tt och ögoab rö st. Jag Vill veta, hvar ni gjort af de öfriga AT terpa — och guldpåsen — och pappe. Er a tog bort i mitt rum! sade Wild.