Dagens Nyheter – 12 juli 1872, sida 2

En statsekonomisk saga. (För-rike och fattige.) — : En engelsk tidning meddelar följande statsekonomiska tankar, som vi återgifva efter vår aktade kollega Dagens Nyheder. Under sagotiden redde man sig icke mycket bättre än nu; derför begaf sig John Adams, som hade en mängd barn att försörja och mycket ringa lön, en dag till fbernas drottning för att bedja om hjelp. a — Jag är så godt som en tiggare, sade han, och min: husbonde:åker-i sin-granna vagn, hans barn gå präktigt klädda och hang tjenare bära äfven fina kläder — nog af: de rike taga genom sitt öfverdåd brödet ur munnen på de fattige. För att skaffa dem öfverflöd, äro vi beröfvade det nödvändigaste. — Det är sorgligt, min vän, sade fben, och jag skall göra allt hvad jag kan för att lindra din:-.och--de dinas nöd; Skalljag med mitt trollspö förstöra alla: de vackra vagnarne; fina kläderna och utsökta läckerheterna, som plåga dina ögon? — Eftersom du vill vara så tillmötesgående, sade John i sitt hjertas glädje, vore det kanske bättre att förstöra allt öfverflödigt i verl det, ty skulle det bara drabba min husbonde, komrae andra rike snart att hjelpa honom på fötter igen. Nu deremot behöfver du bara svänga: ditt spö i luften;så blirdet onda uppryckt -med: roten och alla: menniskör lätt lika. Sagdt och gjordt. : Den lilla. föen : viftade med sitt spö, och i ett nu sjönk det vackra slottet ned i jorden, och i dess ställe uppstod en koja med balmtak. Invånarnes fina och lysande kläder förvandlades till tarfliga drägter, enkla och anspråkslösa. I parkenö trädgård växte blott nässlor och i drifhuset potatis. Äfren allt annat föränlrades ; den vackra käleschen blef en hövagn, den lätta giggen en plog, Hästarnes manar blefvo grofva och sammanfiltade, deras hår förlorade sin glans och mjukhet och deras ben blefvo tjocka och plumpa, sådana de behöfde vara för att kunna draga de tunga redskäpen. John sparade icke på tacksägelser, men föen hejdade Honom och sade; Kom igen nästa vecka; det kan vara tids nog att uttrycka din belåtenhet, då du närmare. öfvertänkt de-orsaker du Har att vara belåten. : : oo Hänryckt öfver sin lycka och ifrig att få meddela sin hustru och sina barn den lyckliga förändringen, skyndade John sig hems — Nu skall jag icke lävgre plågas af skilnaden mellan fattig och rik, tänkte han; hvad de förlora är en vinst för oss, och nu skall det-bli bättre stäldt. Hans hustru mötte honom med bedrötvad uppsyn, ty då hon skulle kläda på sig och gå ikyrkan, var hennes vackra kattunskjortel. förvandlad till en grof och stygg vadmalskjortel; hennes tekabna af tenn, en: gåfsa af husbondens fru och i följd. deraf i hennes ögon af högt värde, var nu bara af vanlig lera, on köm för att meddela sin man dessa sorgliga förändringar. Jolin hostade och pustade, menr beslöt visligen att tiga med sin andel-i hvad som passerat, i stället för, såsom han hade ämnet, att skryta utaf ätt det var han, som var orsak till förändringen. En stund derefter kom: hans lilla son in gråtande, — Hvad fattas dig, mingosse? frågade fadern, i det han nästan misstänkte sig sjelf vara. skuld till gossens tårar. i: — Far, sade gossen, jag slog käglor med Will, och så rullade klotet bort, så att vi icke; kunde få rätt på det igen, och käglorna blefvo furustickon, :