söka honom; han blef åter belagd med jern samt fåstlåst vid golfvet medelst ett ofantligt hänglås : och fick endtst taga hvila ien stol. --En enkel filt var den erda betäckning mot kölden, Bom :bestods honom öm nätten. I t:ots af denha bekandling, blöf ban dagligen bättre, hans krafter återkommo och äfven häng mod lifvades åter. Allt hittills hade ingen främmande fått se honom, men när tiden nalkades, då hans identitet skulle. bevisas inför domstolen, blef denna stränghet något mildrad; och tillfälligtvis blef en och annan insläppti hans fängelserum, dock endast i Austins närvaro. Af isgen bland dessa besökande kunde Jack få-veta, hvad det hade blifvit af Thames eller erhålla någon underrättelse om familjen på Dollisbill eller om gin mor. Austin, som tydligen var instruerad af Wild, förbjöd på det stfängaste hvarje yttrande rörande dessa ämnen. Sålunda hade mer än en månad gått förbi; oktober vaf kommen, och domstolen skulle följande veckan öppna sin session i Old-bailey: En afton vid den tiden, just då Austin skulle stänga yttre porten, inträdde Jonathan Wid och hens begge janitscharer i vaktrummet, medförande en fånge, som var bunden till hand och fot. Det var Blåskinn. Så snart tigen hade blifvit lossade, sprang denne i ögonblicket som en ursinnig på Wild, slog honom till golfvet, grep honom med sin förfärliga hand !om strupen och skulle ofelbart ha dödat honöm, om ej fångvaktarne allesammans Kastät