som möjligt aflägsva sig, om tillfälle yppades. Om eldsläckningens framgång hyste hau icke heller något tvifvel, ty såväl stadens som fästnivgens släckningsmateriel vore numera i det förträffligaste skick och under bästa lednivg; bland fångarne funnos flera pålitliga och modiga personer, hvilka jemte manskap från staden snart skulle dämpa elden; äfvenledes var fångbevakningen i goda händer, bestående garnisonen af raskt och pålitligt folk ur Jönzöpings regemente. Med alla dessa tröstegrunder sökte han lugna våra uppskakade sinnen. Snart. voro vi på väg till staden. Dit anläada, möttes vi af förskräckta fruntimmer ur badsocieteten, hvilka berättade om fångars rymning, om någras nedskjutning under rymningsförsök o. sg. v. Som min värd innehade någon chefsplats vid brandkåren, utverkade han tillträde för mig till fästniogen; annars var tillträde nekadt alla, hvilka ej kunde förete tjenstetecken såsom tillhörande brandkåren. När stadens sprutor uppkommo till fästningen, voro portarna stängda och inträde förvägrades; sprutchefen befallde förargad att sprutorna genast skulle åter nedföras till staden; men vakthafvande officern beordrade då på eget bevåg, att portarne skulle öppnas. Kommendanten, ej anande att stadens brandkår så ovanligt hastigt skulle hinna infinna sig, hade 2j ansett nödigt utfärda ordre om dess insläppande, innan den redan var honom nästan ovetande i fullt arbete med eldens dämpande. Det största antalet af fångarne var vid eldens utbrott sysselsatt i stenbrottet nedanom fästningen, och de höllos der bevakade, tills dubbla poster med skarpladdade remingtongevär blifvit utsatts, samt andra nödiga anordningar för en noggrann fångbevakning vidtagna. De fingo sålunda vara sysslolösa åskådare till, huru deras boningsrum (logementer) inom fästningen, det ena efter det andra, omsveptes af väldiga eldflammor; något mummel och tecken till oro uppstodo då bland dem, ty deras små enskilda tillhörigheter, till en del utgörande minnen från hem och anhöriga, blefvo vid brandens första utbrott lågornas rof; men det kunde ej bjelpas: de fingo ej söka rädda det ringaste. Sedan sprutorna blifvit behörigen ordnade, vaktkedjor utsatta och alla försigtighetsmått vidtagna, uppkallades fångtruppen, bortåt 300 man, från ,stenhuggeriet. Det var ett märkvärdigt skådespel att se huru dessa gråklädda individer, samhällets olycksbarn, i sluten ordning oförtrutet sprungo till dem anvisade platser vid sprutslangarne och till pumparne; huru de isen otrolig hast bildade vattenlangningskedjor, samt huru de fortsatte med arbetet, snart sagdt utan rast, i nära 30 timmar! Under arbetets gång blandades fånvgarne in bland det civila manskapet; herrar och drängar arbetade sida vid sida, hand om hand, i största endrägt med lifstidsfångar! Fram på natten hemförlofvades största delen af statens Bprutmanskap, gvarlemnande attiraljen; fingarno skötte sedermera ensamme, med iträde af några få stadsbor, ällt släckningsarbetet. — Detta förhållande föreföll mig så egendomligt, att jag qvarstannade; uppehållande mig: med vederbörligt tillstånd hela natten bland fångarne, iakttagande. deras uppförande. Mången gång: stod jag så godt Bom ensam under nattens mörker omgifven af flera tjog litstidsfångar iemte att par vaktknektar, bland annat rådgörande med fångarne, huru ett Dyss söndergånget uppfordringsverk skulle kunna i en hast lagas. Jag skaffade en lykta: ett par fångar, som at.de öfriga uppgåfvos vara hemmastadda i mekanik, efterskiekades; och dessa sönderskrufvade: det invecklade maskintriet samt iordningställde. snart pumpverket; da öf riga gingo utan knot åter till det ansträngande arbetet vid pumpstängerna och voro stolta öfver sina kamraters skioklighet. 5 Hade ej pumpverket kunnat lagas, hade många af-fångaroge fått gå till hvila; nu der: emot. gladde de sig öfver den lyekade reparationen; -som åter dref dem under oket för hela natten. Man skulle:bafva trott, att ovilja måste råda bland dem mot alla fria menniskor och isynnerhet mot militär och fångbevakning; men af sådan ovilja fann jag intet tecken. Vid allt detta bör dock erinras, att hör och der framskymtade ett remingtongevär, väckande eftertanke och ingifvande behörig respekt. — För sitt vältörhållande under branden erhöllo fångerne på förmiddagen en extra gratifikation af omkring 500 rdr, hvilka: penningtr så förse delades, att.hvarje man erhöll ett balft skålpund kaffe; dito:socker samt:hvetebuilar med smör, allisammans. till ett värde af.1 rdr 50 öre per man; . I 4 B.