Dagens Nyheter – 10 juli 1872, sida 2

SR utbrast han; ett bref som börjar med Älskade Aliva!4 Det är ju er mors namn, Thames! — Låt mig se det! ropade Thames och ryckte papperet ifrån honom. Det är verkligen till min mor, tillade han, sedan han i hast genomögnat brefvet, och det är skrifvet af min far. Ändtligen får jag upplysning om min härkomst. Kom hit med ljuset — fort! Jag kan inte se namnteckningen riktigt. Jack var just på vägen att uppfylla hans önskan, då ett oförmodadt afbrott inträffade. Blåskinn hade följt de blodiga fotspåren ända till väggen, och då ingen utgång der syntes, lyste han med lampan högre upp och såg märken efter blodiga fingrar på panelningen. — Här måste den bofven ha gått ut, mumlade han för sig sjelf. Jag har ofta hört talas om en lönndörr här i rummet, ehuru jag aldrig sett den öppnad. Den måste finnas någonstädes här omkring. Ha! utropade har, i det hans öga föll på en liten knapp i väggen; der är springfjedern! Han tryckte på den och dörrn flög upp. I semma ögonblick fick Blåskinn af Jonzthan Wilds förfärliga påk ett slag, eom fällde honom till golfyet, och Jonothan rugale in i rummet, åtföljd af Abraham med facklan. Vid första ögonkastet såg tjuftagaren på hvad fot gakerna stodo. Af de otydliga ljud, som hade nått bangs öra på den plats der han var instängd, hade han förnummit, att främmande