Dagens Nyheter – 8 juli 1872, sida 2

sig som jag, mumlade Austin. Jag har tappat mitt vad på köpet. — Ja, tjugu pund, sade fru Spurling. Jag var vittne när vadet uppgjordes. — Se der är han redan! ropade Ireton, då bultniogen på porten hördes. Lega fjettrarne i ordning, Caliban. — Vänta liten smula, massa! sade negern och grinade ävnu värre. Bara helt liten emula! Först se om allt vara riktigt. Emellertid blef portchäsen inburen i vaktrummet. — Har ni bonom der? frågade Ireton. — Jo, här sitter han i säkerhet, sade portchäsbäraren och torkade svetten ur pannan; vi ha sprungit hela vägen. — Hvar är herr Shotbolt? frågade Austin. — Den herrn, som beställde oss, kommer straxt efter. Han var hindrad. Den andre sade, att brefvet skulle förklara alltsammans. — Hindrad? upprepade Marvel. Det var besynnerligt. Men låt oss se fången. Portchägen öppnades. — Det är BShotbolt sjelf, ta mig tusan! ropade Austin, då fången drogs fram ur portchäsen. När det kommer allt omkring, så har jag vunnit ändå. Utrop af förvånivg hördes från alla mnärvarande. Fru Spurliog bet sig i läpparne för att dölja sin skrattlust. Caliban storskrek af glädje. — Låt o:s höra hvad som står i brofvet,