Dagens Nyheter – 8 juli 1872, sida 1

AB AITERK WE MARE man snart skall kunna förutse tiden för nationa!församlingens upplösnivg, Traktatens antagande är intet tvifvel underkastadt; redan har litet nvar vid närmare eftersinnande funnit att de aftalade vilkoren äro så gynnsamma som man kunde hoppas, och att de lofva en betydände förbättrivg i det nuvarande tillståndet. Den 1 juli hade nationalförsamliogen en yrterst stormig debatt. Striden rörde sig kring frågan om tull å råvaror, och de förnämsta kämparne voro Thiers och Rouher. Den senäre. ville försvara napoleonska regeringens handelspolitik och bevisa ohållbarheten af de föråldrade principer, som man nu söker göra gällande i afseende på skatteväsendet. Men församlingen lät honom aldrig tala till punkt; han blef ouppbörligt afbruten och måste till sist lemna talarestolen.. Bland annat som Rouher hann få fram innan ban öfverröstades af larmet var den anmärknvingen, att de med andra länder afslutade handelstraktaterna omöjliggjorde ioförandet af tull å råvaror. Härå gopmälda Thiers avt dessa traktater blifvit afslutade under den tid då Rouher satt vid styret, men, tillade han, lyckligtvis har ni ej tillskyndat landet en så stor olycka som ni sjelt påstår. Ätven fastän bundna af de traktater, som er regering efterlemnat, kunna vi belägga råvarorna med tull och skola derigenom genast vinna 42 millioner om året, hvilken vinst, så så snart de med England och Belgien afslutade traktaterna upphöra att gälla, kommer att ökas med 18 millioner. I morgon skall. jag meddela siffror, som bevisa riktigheten af denna beräkning; i dag har jag dem ej till hands. — Följande dag skedde också detta meddelande; och hr Thiers höll dervid ett längre tal till försvar för sina protektionistiska tendenser, hvilket emellertid icke gjorde någon synnerlig verkan: En referont berättar: Såväl högern som -venstern lyssnade till tal; med mycken artighet för att icke säga resignation, men utan att låta hans argumenter, de der i och för sig voro svaga och för resten många gåvger förut hörda, i ringaste mån inverka på sig. Visserligen förekommo bifallsyttringar vid några tillfällen, men dessa rörde ej sjeltva hufvudfrågan. Så t. ex. tyckte högern om att höra eu i förbigående afgitven förklaring att Frönkriko bör högt och med fast hand uppbära den fana, bvarå påfvens absoluta obaroende i andliga ting står skrif: vet. Venstera å sin sida förmåddes att gifva sity bifall tillkänna genom några elaka anspelniogar på kejsardömet, framkastade af presidenten under tal om 1860 års handelstraktater. Som Thiers tydligt antydde att han ej ämnar afgå från presidentbefattningen, äfven om hans åsigt:r rörande tullen å råvaror skulle ogillas af nationälförsamlingen; är det mer än sannolikt att någon sådån tull icke kommer till ståad. Till Berlingske Tidende i Köpenhamn telegraferadss från Paris den 4 denues: I går hölls ministerråd i Versailles undet Thiers presidium. Dervid beslöts att teckningen af det nya 5 procentslånet skail ske under den 27, 28 och 29 i denna månad. Krigsrätterna i Versailles atkunna allt emellanåt nya dödsdomar. TI tisdags dömde krigsrätten en ung flicka vid ramn OClariot och Philippe, en ledamot af kommuner, till döden. I Eagland väcka dessa fortsatta blodsdomar allt större vämjelse och i tidningarne framträda flera insändare, som uppmana engelsmännen att på offentliga möten tillkännagifva sin ovija ötver denna grymhet, som medför intet gagn, men gjuter ytterligare olja på det här som arbstsklassen i Paris känner mot ärmån. I nationalförsamlingen har generat ÖCissey äskat tillåtelse för den krigsrätt, som skall döms marskalk Bizaige, att taga kännedom om de handlivgår rörande fästningen Metz upp