Dagens Nyheter – 5 juli 1872, sida 2

mig också för första gången! inföll Edgeworth Bess och ville taga hans hand, som han dock med köld drog tillbaka. — Mig också! tillade fru Maggot med en öm blick. — Gifve Gud, att jag aldrig hade sett någondera af er! ropade Jack, i det han reste sig upp och mätte rummet med hastiga steg. — Jag är ändå öfvertygad, att Winifred aldrig kunde ha älskat er få mycket som jag gör, utbrast fru Maggot. — Ni! ropade Jack med föraktlig ton. Vill ni jemföra er kärlek — en kärlek söm hela verlden kan köpa — med hennes? Ingen — irgen har någonsin älskat mig. — Ingen utom jag, mitt hjerta, inföll Edgeworth Bess. Jag har alltid varit er trogen. — Tig! svarade Jack med ökad bitterhet. Jag låter inte bedraga mig längre. — Hvad f—n! blåser det nu för vind, kapten? frågade Blåskinn förvånad. — Jag skall säga er det, svarade Jack med tvunget lugn. Under de sista korta minuterna har hela min brottsliga lefnad framställt sig i tydliga bilder för mitt minne. För nio år eedan var jag ännu oskyldig — och lycklig. För nio år sedan var jag en ärlig arbetare i detta samma hus; jag hade en öm och god husbonde — som jag sedan har bestulit — två gånger bestulit — just på er in:ådan, fördömda bof! jag hade en matmor — gom pi har mördat; jag hade en kamrat, hvars