Dagens Nyheter – 5 juli 1872, sida 1

Blåskinn, i det han gick tillbaka. till bordet och tog sig ett glas. För att nu få slut på allt det här, så skall jag dricka en skål för inbrottstjufven Jack Sheppard! Lycka för honom i alla hans företag! Är det någon, som vågar neka att dricka skålen? — Det vågar jag! ropade Sheppard och slog glaset ur hand på honom. Sätt er nu igen, gamla toker! — Hör på, Jack! sade Kneebone, som hade med syönerligt deltagande afhört föregående samtal; är denna ånger öfver ert förflutna lif verkligen uppriktig? — Nåväl, om den är det, svarade Jack, hvad bar ni med det att göra! — Åh, ingenting just! stammade Knesbone, hvars försigtighet tog öfverhand öfver. hans känsla af deltagande. — Jag är glad att höra det bara, ingenting vidare, tillade han, i dst han tog upp sin snusdosa, som var hans ofelbara tillflykt vid alla sådana betänkliga tillfällen. Det går inte an att narra den der poliskarlen,. mumlade han för sig sjelf. — Kors i alla dar! sådan vacker dosa! utropade Edgeworth Bess. Är det guld? — Rent guld! svarade Kneebone.. Jag fick den till present af den goda, älskade fru Wood, hvars förlust jag evigt skall beklaga. — Var så god och låt mig få en pris! sade Edgeworth Bess med sin mest intagande min. Jag tycker så grufligt mycket om snuz, Den förälskade klädeshandlaren lemnade