Dagens Nyheter – 4 juli 1872, sida 2

Stockholm, bedömdt af en tysk. Vårt gamla lands vackra hufvudstad bar länge varit känd och erkänd, hvad dess läge vidkommer, såsom en af Europas skönaste städer. Men nu läsa vi ien tysk tidskrift) en artikel benämd Stockholms geografiska läge, författad af den berömde resanden I. G. Kohl, och hvilken på visst sätt kastar ett nytt ljus öfver denna verldsstad, såsom han kallar den. Det är sannt att en del svenskar i senare tider känt sig allt annat än förbrödrade med Tyskland, men hvad rätt är, måste och skall också slutligen erkännas, äfven om det kommer från Tyskland. Bristande utrymme ne: kar oss att i hela dess omfattning återgifva hr Kobls intressanta uppsats; men vi kunna. ej motstå frestelsen att meddela ett sammandrag deraf. Hr Kobl börjar sin för en tysk märkliga afnandling med en inledning ungefär så lydande: Liksom en fullmogen blomsterknopp på Skandinaviens starka kropp, så utskjuter i Östersjön en udde eller halfö, som beherrskar Östersjön — eller åtminstone har gjort det. Beläget vid Sveriges vackraste insjö, den täcka Mälarens utlopp, är denna stad icks blott nyckeln till, utan ätven bålverket för det gamla Svithiods ärofulla rike. Liksom ett kors, slaget öfver vår verldsdels nord, utsänder Östersjön sina armar norrut, åt öster och vester: Bottniska och Finska viken samt — Mälaren, detta sötvattensbäcken, lemningen af det fordna system af sjöförbindelser, som, enligt vetenskapliga antaganden, förenat Hvita hafvet med Nordsjön, det vill säga Atlanten. Ladoga och Onega i Ryssland, Finska viken och Mälarens djupa inskärning i den Skandinaviska halföns väldiga kropp med detta innanhafs fortsättningar åt sydvest: Hjelmaren, Vettern och den storartade Venern bilda för den tänkandes öga en tafla af forntida hafsföreningar, som ovilkorligen manar tanken att fästa sig vid betydelsen af centralpunkten i hela detta system. Tillika påpekas den ovedersägliga egendomligheten i vårt lands konfiguration, nemligen att landet till hö ger och venster, det är nord och söder om detta sjö-ystem, är vida högre än sjelfva kanterna. Derföre ha också de i Sverige anlagda kanalerna och jernvägarne följt denna stråt, hvars utgångspunkt är Stockholm och hvars slutpunktär Göteborg, Dragenlinie, säger han, från Danvzig till Haparanda och från Göteborg till St Petersburg, så skall ni finna att Stockholm är den punkt, i hvilken alla de samfärdselvägar sammanträffa liksom uti en focus, hvilka betingas af dessa betydelsefulla orters verldshandelsställning. Att Sverige på grund af sitt i andligt afseende -synnerligen rikt begåfvade folks karakter tidigt skulle inse sin mission i norden, äfvensom begagna sig af dess förmåner, är naturligt. Derföre blef Stockholm en verklighet — en af de vackraste verkligheter i Europa. Nordlanden berodde af dess handel, och rundt omkring Fioska vikens kuster utbredde det svenska snillet -och den svenska lifskraften sin makt — Estland, Lifland, Finland icke till förglömmandes. Hr Kohl säger vidare: Den östra sidan och halfvan af denna sjömakt har visserligen genom ryssarnes eröfriogar undanryckts Sveriges och Stockholms maktområde, men den skönare och bättre vestra halfvan, utmärkt genom goda. hamnar och farbara floder samt produktrika landskap, har förblifvit i dess ego, och utmed denna vidsträckta kust eger Stoekholm qvar de vigtigaste at sitt lifs pulsådror. ) Däs Ausland, 1872, nr 17 öch 18.