— d14 — slut. på sin hushållerskas familjära frågor och anmärkningar, pekade han med en betydelsefull min på bordet. — Är det någon der? ropade Rachel. Jag vill se. Och innan Kneebone hann yttra ett ord lyfte hon upp duken och blef varse Shotbolt. . Herre Jemini! utropade hon. Det är en karl! — Till er tjenst, min engel! svarade fångvaktaren. — Nu har ni fått er nyfikenhet tillfredsställd, mitt barn, sade Kneebone. Nu torde det vara tid att verkställa mina order. Icke litet bestört öfver hvad hon -sett och öfver det hemlighetsfulla i hela tillställningen, lemnade Rachel rummet och återkom en liten stund derefter med alla materialier till en någorlunda god sup6. Det var nemligen ett par kalla fåglar, en tunga, ett stycke oxhare, en flaska pickles och två små fat med prstejer. Dertill kom det begärda vinet och bränvinet, och sedan allt var i ordning, vände hon sig med en frågande min till sin herre. — Vet ni, Rachel, sade denne, att jag väntar en ganska märkvärdig person hit på supå i qväll. — Är det den der herrn under bordet? frågade hon. Han ser verkligen ganska märkvärdig ut. — Nej, en annan ännu mera märkvärdig. -Nå, hvem kan det vara? e Jack Sheppard.