Dagens Nyheter – 4 juli 1872, sida 2

— 575 — — Hvad! den namnkunnige inbrottstjufven ? Jag trodde han var i Newgate. i — Han har sluppit ut för några timmar sedan, svarade Kneebone skrattande; och så snart han gjort sin aftonmåltid, skall han återvända till fängelset. — Ask, min bästa herre! hvad jag skulle gerna vilja se honom! Det säges att han skall vara så vacker. — Jag beklagar, att jag inte kan tillfredsställa er önskan i det afseendet, svarade klädeshandlaren, något stött. Jag behöfver ingenting mer, ni kan gå ock lägga er nu. — Jag har ingen lust att gå och lägga mig, invände Rachel. Så länge Jack Sheppard är i huset, skulle jag inte kunna sofyva en blund. — Ni är i alla fall så god ech håller er i ert eget rum, befallde hennes husbonde. — Det är bra! sade Rachel och gjorde en knyck med sitt vackra hufvud. — Men 82 honom skall jag, om det också gällde lifvet, mumlade hon för sig sjelf, i det hon gick ut, Herr Kneebone satte sig nu att vänta på sin besynnerliga gästs ankomst. En balf timma gick förbi och ingen Jack hördes af. Klädeshandlaren såg på sitt ur. Klockan var elfva. Ännu en lång tid förflöt. Uret råd. frågades på nytt. Klockan var nu en qvert öfver tolf. Kneebone började bli sömnig; han drog upp sitt ur och tog af ljusen. — Jag anar, att vår vän har betänkt sig och funnit klokast att inte komma, anmärkte han,