Dagens Nyheter – 4 juli 1872, sida 1

-—UU — Haf bara tålamod ännu en stund, herre! gvarade fångvaktaren. — Har befinner ni er der, Skoplagg? frågade Kneebone. Ni är väl alldeles Hopklämd? — Nästan så, herre! svarade denne i det ban bytte om läge. Men jag hoppas snart få sträcka ut mina lemmar — ha, ha! — Tyst! ropade Kneebone.: Jag hör något buller utanföre. Nu kommer han. Varningen var knappt utsagd, förrän dörren öppnades och Jack Sheppard visade sig. Han var insvept i eh stor reskappa med snören, hvilken han genast vid sitt inträde i rummet kastade af sig. Det har redan förut blifvit anmärkt, att Jack hade en öfverdrifven börjelse för grannlåt; och säkert är, att största delen af hans orättmätigt förvärfvade penningar användes till att pryda hans : person. Vid närharande tillfälle tycktes han hafva kostat mer än vanlig uppmärksamhet på sin toalett. Hans klädsel var i högsta grad präktig och sådan som exdast personer af högsta rang plägade bära. Den bestod af en brun, blommig sammetsrock, stickad med silfver; en jacka af Kvitt sidensars, likaledes rikt broderad; skor med röda klackar och stora diemaent spännen; perlfärgade silkesstrumpor med kilar; on musslinshalsduk, kantad med ta brabantska spetsar; manschetter af sammaå sört och så långa att de nästan räckte öfver fingerspetsarna, samt en värja med fäste af silfver. Donna klädsel, ehuru öfverdrifvet grann,