Dagens Nyheter – 3 juli 1872, sida 1

Jonathan med bittert hån; hvad gagnar den till, sedan gerningen är gjord? — Det är ännu inte för sent att godtgöra den orättvisa, jag begått mot min systerson, ropade Trenchard. Jag skall nu straxt gå i författning derom. Han skall få tillträda egendomarne genast. Jag återvänder direkte till Manchester för den orsaken. — Ni borde likväl taga någon förfriskning, innan ri far, sade Wild. Ni har en lång resa att göra. Vid denna signal, hvarpå juden redan en lång stund hade väntat, smög han sig med största skyndsamhet och tysthet bakom sir Rowland och kastade en stor duk öfver hans hufvud. I samma ögonblick rusade Jonathan emot riddaren och gaf honom slag på slag i avsigtet med sin knölpåk. Den hvita duken blef inom några sekunder liksom den varit färgad karmosinröd, men icke desto mindre fortfor Jonathan med sitt våldsamma anfall. Den sårade gjorde de mest förtviflade ansträngningar, för att befria sig från klädet, som hindrade honom att försvara sig, och i Bitt raseri störtade han bordet öfverända; vid den oreda, som häraf uppkom, fick han tid att kasta af sig duken och blottade sålunda ett ansigte, som var krossadt och stympadt på det ohyggligaste sätt och strömmade af blod. Så förfärlig var denna syn, att sjelfva mördarne — ehuru vana de voro vid blodiga uppträden — bäfvade med fasa tillbaka derför, JACE SHEPPARD. LL