Dagens Nyheter – 1 juli 1872, sida 2

as NEAR Sheppard efter hans rymning, inträdde Ireton i vaktrummet. — Allt har varit fruktlöst, sade fångvaktmästaren, då han nalkades Wild; och den bedragna förhoppning, som röjde sig i hans blick, var icke utan en blandning af fruktan. Jag har varit på alla tjufkrogar i staden, men ingenstädes har jag fått någon spaning, hvarken på honom eller hans qvinnfolk. Först var jag hos Bond-Tom på Geten i Long-lane; Tom svor, att han ej sett honom med sina ögon sedan den dagen, då han stod för rätta. Dernäst besökte jag Jenny Bunch på Skeppet i Trig-lane och fick der samma svar. Sedan var jag på Fjäderbolstern i Drury-lane; så på Gyllne Kulan i samma qvarter; så på Martins bränvinskrog vid Amiralitetsgatan; så hos Dan Ware på Hängande Svärdet; så på Djeknehufvudet vid St Martinsggatan; och slutligen på de Sju Fristäderna i Nya Myntet. Ingenstädes kunde jag få den minsta upplysning. — Hm! yttrade Wild. — Har ni sjelf varit lyckligare, herr Wild? fördristade sig Ireton att fråga. Jorathan skakade på hufvudet. — Herr Shotbolt tror sig ha upptäckt en ofelbar utväg ett få rätt på honom, inföll Austin; men han önskar veta, om det verkligen är er mening att utbetala den stora belöning ni utfäst för Sheppardse gripande. — Har jag rågonsin brutit mitt löfte i dylika fall, så att han kan våga sätta sådant i