Dagens Nyheter – 1 juli 1872, sida 1

— 40 — — Tillbaka! skrek Jack med fåseri. Våga bara röra henne med ett finger, så skall jag krosga er. Moder, vet du hvad du gör? Vill ni sälja er åt den lede fienden? — Jag vill sälja mig med kropp och själ, för att rädda dig, min älskade Jack, svarade modern och ryckte sig lös ifrån honom. Jonathan fattade henne i sina armar. — Kom med mig då! ropade han, med ett djefvulskt hånskratt. Detta skratt, tillika med hans vilda uppsyn, väckte hennes oro. — Det är ju den lede fienden! utropade hon och, ville draga sig tillbaka. Rädda mig! rädda mig! — Fan besitta sådana galenskaper! skrek Jonathan förbittrad. Vi ha inte tid till några dårhusscener nu. Kom med, gamla skinkmärr. Jag skall väl i tid lära dig lyda. Med dessa ord tog han henne om lifvet, för att föra bort henne, men innan han hann verkställa sitt uppsåt, sprang Jack på honom och fattade honom i strupen. Under den strid, som härpå följde, gjörde fru Sheppard sig lös och fyllde hela rummet med sina rop. — Nu skall jag betala dig min skuld, ropade Jack och klämde tjuftagaren så hårdt om strupen, att han gvartnade i synen. — Förbannade hund! skrek Wild, i det han friade sig genom en kraftig ansträngning och gaf Jack ett så våldsamt slag i hufvudet med JACK SHEPPARD. 89.