Dagens Nyheter – 28 juni 1872, sida 1

— I morgon är. det för sent, sade hon med ibålig stämma. Jag känner på mig att det då ej kan ske. Jag måste se honom i qFräll; annars får jag aldrig se honom mer. Jag vill ge honom min välsignelse innan jag dör. Jag har tillräcklig styrka att släpa mig dit och jag behöfver inte tänka på återfärden. — Var lugn, sade Wood, i det han vinkade betydelsefullt åt Thames; ni skall få ce honom, och jag skall sjelf föra er dit. — En mors välsignelse har ni för det! svarade enkan med innerlig rörelse. Men nu ber jag er; mina ömma vänner, tillade hon med något mera lugn; lemnen mig ensam några få minuter för att samla mina oroliga tankar och bereda mig på hvad jag har att genomgå. — Skola vi göra som hon begär? hviskade Winifred till sin far. .— Visserligen, svarade han; låt oss inte dröja ett ögonblick. Och åtföljd af de båda ung2, som betraktade den arma lidande varelsen med sorgliga bliokar, lemnade han hastigt rummet och stängde igen dörrn. Fru Sheppard såg sig icke förr allena, än hon sjönk ned på sina knän bredvid sängen b hjerta i brit de böner. Länge OT son så liggande, och så djupt var hon inbegripen i sin andakt, att ingenting som föregick omkring henne förmådde fästa heniies JACK BHEPPARD: 68.