Dagens Nyheter – 27 juni 1872, sida 2

MM — Min arma, olyckliga son! utbrast enkar med en djup suck och sjönk tillbaka i sängen. — Himlen förbarme sig öfver hans själ! utropade Wood. — Stackars Jack! ropade Winifred och gömde sitt ansigte vid sin älskares bröst. På en lång stund yttrades intet ord och intet ljad hördes, utom de qväfda snyftningarne af den olyckliga modern. Men plötsligen sprang hon upp, innan Winifred kunde hindra det, och stapplade fram till Thames. — När skall han dö? frågade hon och fäste på Thames sina stora, svarta ögon, i hvilka redan brann en vansinnig eld. — Om fredag, svarade han. -: — Fredag! upprepade fru Sheppard; och i dag är det måndag. Han har tre dagar att lefva. Bara tre dagar! tre korta dagar! Hvilken fasa! — Den arma själen! hennes förstånd är borta igen, sade Wood, som blifvit uppskrämd af hennes vilda blickar. Jag fruktade att så skulle ske. — Bara tre dagar! fortfor enkan; tre korta, korta dagar — och sedan är allt förbi! Jonathans ondskeful!a hotelse går således till slut i fullbordan. Galgen står midt för mina ögon — jag ser den med alla dess vederstyggliga tillbehör — uff! Härvid öfverfölls hon af en häftig skak