och icke kyrkans traditonela dogmer, är det evangeliska kyrkosamfundets enda rätta, nödvändiga och tillräckliga lifsgrund och lifsinnehåll ; 3:o0) De symboliska böckerna, med hvilkas kristligt religiösa ton vi öfverensstämma, frånkänna vi hvarje på bokstafven eller ordalydelsen beroende betydelse, Och detta såsom medlemmar af den förenade evangeliska kyrkan, som icke känner ett sådant bokstsfligt bekännelsetvång; 4:0) Att så fatta de bibliska skrifternas anseende, att dem ursprungliga protestantiska rättigheten til en fri bibelforskning kränkes, motsäger refermatorernas förfarande och reformationens anda. På denna protestantiska grund ogilla vi bestämdt, att genom någon yttre auktoritet — det må vara bekännelseskrifternas eller en enskild kyrkomyndighets — resultaterna af en viss tids skriftforskning förklaras för all tid gällande; 5:0) Nutidens vigtigaste kyrkliga fråga, scm i sig innefattar alla andra, frågan om de olika teologiska öfvertygelsernas rätt inon den evangeliska kyrkans religionssamfund, kan icke genom en statskyrklig myndighet förmedelst en disciplinar-rättegång ensidigt afgöras. Bloti en fri och verklig representation för kyrkan i dess helhet, d. v. s. för de evangeliska församlingarne, kan fälla utslag i ett sådant ärende. Må man ej med allt skäl säga att den fria vetenskapens och den sanna religionsfrihetens sak genom denna af ortodoxiens blinda förfäktare inledda process och de följder som deraf framkallats tagit ett verkligt och stort steg framåt? Äfven vid den nu samlade franska protestantiska synoder, hvars ortodoxa majoritet, såsom vi berättat i vår utrikesafdelning, redan dikterat flera af en unken medeltidsanda genomträngda resolutioner, ha kraftiga röster låtit höra sig, förordande en friare bibeltolkning, en fortgående; alltmera sig förädlande protestantism. Således finnes äfven bland Frankrikes presterskap en frisinnad minoritet, som arbetar på att framkalla nytt lif i kyrkans domnade lemmar. Det är ej längre blott de tänkande inom församlingarne, som yrka på en tidsenligare religionslära ; oppositionen mot det murkna och förlegade systemet har vunnit och syne för hvarje dag vinna allt flera anhängare inom presterskapets egen falang! Häri lig: ger ovilkorligen ett förebud till en lifligare rörelse, som icke kan stanna; utan måste gripa mer och mer omkring sig såmt slut-ligen leda till resultater af vigt. När sådavt skett i länder, sedan sekler sjunkna i andligt slafveri, kunna: vi väl hoppas, att ordets förkunnare hos oss, värdiga sina föregångare på 1500-talet, äfven skola visa sig mindre förstockade än andans män i de flesta andra länder och, när rätta stunden kommer, vikande för tidsandan, uppoffra seklers fördomar och proklamera den lefvande protestantismen, denna kristendom som, från att vara bemängd med ett öfvermått af hedniska villfarelser och vidskepliga föreställningar, ärfda efter okunnigheten och barbarismen, småningom renar och förädlar sig sjelf, för att till sist bli sådan som Kristus ville att den skulle vara.