att öppna ögonen på den mängd naiva menniskobarp, gom ännu nöja sig med att lefva och andas i ortodoxiens qvalmiga atmosfer. Samma tidning säger vidare: Hvad hjelpa alla lärda böcker, som blifvit skrifna angående Jesu föräldrar, när det stora flertalet af menniskor icke en gång yvll läsa hvad som står derom i bibeln? Så uppräknas i Matthei evangelium Jesu slägtregister, och deraf framgår att Marias man, Josef, härstammade från konung David och att Jesug derför var en Davids son. Hvilket värde denna stamtafla skulle ega, om Josef icke varit Jesu fader, det är och blir sannerligen en gåta! Luce evangelium innehåller äfven ett slägtregister, som lyder helt annorlunda och öfverensstämmer icke det ringaste med det af Matheus meddelade. Detta register börjar också med Josef, som man ansåg för Jesu fader, och går tillbaka ända till Adam, hvilken först uppgifves vara Guds son. Hvarför man i den ortodoxa teologien förgäfves söker sammarjemka dessa motsägelser, och huru rationalistiska bibelforskare anse hela stamtaflan vara en legend och framställningen af Jesus såsom en Guds son härröra af ett under hedendomens tid mycket allmänt åskådningssätt (som bekant, var man fallen för att bevisa hvarje f:amstående person samma ära) allt detta är i lärda skrifter ådagalagdt. Likväl kunna vi med stort skäl söga, att inga böcker förmå verka så väckande på sinnena som den nu öppnade kättareprocessen. Anklagelsen mot Sydow är något hvarför upplysningens vänner icke kunna vara nog tacksamma mot konsistoriet. I samma anda yttra sig en mängd andra frisinnade tidningar om denna rättegång; de betrakta såsom en pligt och en förtjenst att göra densamma känd af folket, öfvertygade som de äro att den upplysta opinionens dom till sist skall vtfalla helt annorlunda än den kyrkliga myndighetens. Men hvad som förlänar denna sak dess största betydelse .är mindre pressens deraf föranledda uppträdande än det högst märkliga förhållandet, att ett icke obetydligt antal framstående prester i Berlin frivilligt ställt sig vid den anklagades sida. De: ha nemligen utfärdat en YförklaringX, hvars innehåll är så behbjertansvärdt och utgör ett så talande bevis på envaknande opposition — det är lifakrighet — inom kyrkans eget sköte, att vi anse oss ej kunna uraktlåta att här meddela deri förekommande påståenden, Efter att i ingressen ha omnämnt orsaken till rättegången mot dr Sydow, förklarar sig skriftens undertecknare af sin sanningskärlek och sitt samvete manade att offentligt tillkännagifva följande: 1:o) Den af predikanten dr Sydow i hans föredrag öfver CJesu underbara födelse4 intagna ställning till det gammalkyrkliga lärosystemet, de symboliska böckerna och den heliga skrift är helt och hållet vår egen; 2:0) Det 16:de århundradets ortodoxa lärosystem, hvilket alltigenom bär prägeln af en numera föråldrad uppfattning af naturen och historien, kunna Vi i ingen punkt fullständigt gilla. Deremot fasthålla vi oryggligt vid den eviga, religiöst-sedliga sanning, som Jesus Kristus lefvande och döende har förkunnat. Denna religiöst-sedliga sanning,