ioge värdig att bli någon mans, allraminst kans, maka. Winifred, ni käsner mig icke. Ni vet inte, hvilken eländig, brottslig varelse jag är; ni vet inte i hvilka låga kretsar mitt lif har blifvit tillbragt, med hvilka brott det har blifvit befläckadt. Men allt hvad jag fordom begått skulle vara förlåtligt i jemförelse med den brottsligheten att gifta mig med er ädle fader. Nej, nej, det bör aldrig ske. — Ni afmålear er sjelf värre än ni någon. sin varit, bästa fru Sheppard, återtog Winifred med ömhet. Era fel voro omständigheternas verk. — Ni må :bsmantla dem så mycket ni vill, svarade enkan med högtidligt allvar, så förs blifva de alltid fel, och som sådana kunna de ej godtgöras genom ett fel, som skulle våra ännu värre. Om ni älskar mig, så tala aldrig mer om den saken; s — Jag är ledsen att jag någonsin nämnt det, svarade Winifred, efter det är. er emot. Men som jag visste att min far ärnade: göra er ett sådant förslag, ifall Jack skulle bli benådad... : — Ifall han skulle bli benådad? inföll fru Sheppard med ängslan. Tviflar man således att han. blir det? Säg! svara migl Winifred teg. — Er tvekan öfvertyger. mig: att: så är, fortfor enkan. Kanske Thames är redan återkommen från London? — Inte ännu, svarade Winifred; men jag