-— Jag förstår inte hvad ni menar, sade fru Sheppard. — Nå, för att förklara mig tydligt då, fortfor Winifred, så skall jag berättta er, att min far har frågat mig om jag hade någonting emot att få er till mor. — Och hvad svarade ni på det? frågade enkan med ovanlig ifver. — Kan ni inte gissa? svarade Winifred och kastade sina armar omkring hennos hals. Att han aldrig kunde ge mig en mor, som jag tyckte mera om. — Winifred, sade. fru Sheppard efter ett kort uppehäll, hvarunder hon syntes öfverväldigad af sina känslor; Winifred, sade hon med stadig röst, under det hön sakta gjorde sig lös från den unga flickans omfamning, ni måste afråda er far från detta steg. — Hvad säger ni! utropade Winifred. Tror ni då, att ni inte skall kunna älska honom? — Älska honoml upprepade enkan. Den känslan är död inom mitt bröst. Den enda kärlek jag kan hysa är för min arme förlorade. eon. Jag kan högakta och vörda er far; men älska honom, så Bom han förtjenar älskas, det kan jag inte. : — Er aktning är allt hvad han begär, fortfor Winifred, — Den eger hen och skall alltid ega den, svarade fru Sheppard med den mest passionerade ton. Han har min gränslösa tacksamhet, min oinskränkta tillgifvenhef: Men jag är